Begreppet ”grön omställning” används flitigt, såväl i europeisk som svensk politik och debatt. Men vad menar vi egentligen med det? En omställning som leder till välmående samhällen inom planetens gränser eller business-as-usual där vi rättfärdigar ett fortsatt överutnyttjande av naturen i klimatets namn? Kan vi bara ersätta den gamla, smutsiga energin och gruvdriften med nya och gröna lösningar, utan att göra större förändringar i hur i lever våra liv och formar våra samhällen? Finns det till exempel något som gröna gruvor? Hur mycket är egentligen tillräckligt och hur ska ansvaret fördelas lokalt för globala utmaningar?

Tips till dig som vill fördjupa dig i frågan redan innan rikskonferensen!
Den 29 april presenteras ”Bend the Trend” - den stora rapport som FN:s Resurspanel, IRP, lanserade för en dryg månad sedan vid ett webbinarium arrangerat av Naturvårdsverket. De tre nordiska ledamöterna i panelen, varav Anders Wijkman är en, gör en komprimerad genomgång av innehållet. Huvudbudskapet är att våra konsumtionssystem är slösaktiga - därmed bidrar de stort till klimatförändring och till utarmningen av naturen. Därtill är resursanvändningen mycket orättvist fördelad. Människor i ett land som Sverige har ett materiellt fotavtryck på 20-25 ton per capita och år. Motsvarande fotavtryck i ett låginkomstland ligger på 3-4 ton.

För att klara klimatfrågan och den biologiska mångfalden - men också för att skapa en mer rättvis värld - måste materialanvändningen i rika länder böja av och steg för steg minska. Det kan ske genom ökad effektivitet - där cirkulär ekonomi är en del av lösningen - men också genom att förändra konsumtionssystemen.